funkyish{punkt}com

Låt oss diskutera speciella dagar. Eller för att vara mer specifik — födelsedagar. Ett mycket omdiskuterat ämne som kanske skulle behöva en närmare filosofisk avhandling. Låt oss börja resan med hjälp av ett exempel:

Låt oss anta att dagen i ära, dvs. idag, är en speciell dag för undertecknad. Vad har då hänt hitills idag. Hm… Jag vaknade ungefär kvart över nio av att min mobiltelefon deklarerade att min bokade tvättid närmade sig med stormsteg. Glad i hågen gjorde jag en kopp underbart morgonte (Lipton Tidig Grå) och började samla ihop kläder ur tvättkorgen och väskan — som jag aldrig riktigt packar upp pga av mitt härliga liv — och göra en inventering av tvätt- och skölj- medel. Så gick resan ner till tvättstugan med IKEA-påsen på ryggen. Precis som vilken som helst annan dag när man har tvättid.Det är ungefär här jag verkligen inser fakta. Bara för att det kanske i teorin är en speciell dag betyder inte det nödvändigtvis att man är priviligerad på något som helst sätt. Det jag syftar på är givetvis att den ena av de två tvättmaskinerna var ur funktion. En del av er kanske inte ser det som ett problem av betydelse. Det kan ha att göra med att ni inte har tvättider som är två och en halv timma långa. Om bara en maskin fungerar innebär det i praktiken att man bara hinner köra en, på sin höjd två maskiner. Och att få den sista stressmaskinen torr är utopi. Som tur är har jag ju alla mina svulstiga 28 huduvdstads-kvadratmeter att sprida alla de blöta skjortorna på som jag inte hinner få torra innan min tid gått ut.

Hur skall man så tolka denna eminenta starten på dagen? Det finns bara en slutsats. Det finns inga “speciella” dagar. Alla dagar är på det stora hela ganska lika. Men “ganska lika” betyder inte nödvändigtvis dåliga. Den gamla klyschan “alla dagar är speciella” gör sig här påmind. Och det är ju precis så det faktiskt är. Varje dag är ju ganska cool egentligen. Om jag går tillbaka till starten på just den här dagen och ser den ur ett mer insiktfullt perspektiv så har den ju varit smått fantastisk. Solen sken inte bara in genom fönstret och rakt i mina ögen när jag vaknade. Den sken över hela Stockholm. Träden är gröna och granna, grabbarna som har grillen nedanför på gatan har precis anlänt för dagen för att starta upp köket och göra sig redo för dagens första lunchgäster (de har Stockholms kanske godaste tunnbrödsrulle för övrigt) och ute kvittrar faktiskt fåglarna. Nej, jag är inte påtänd. Så här fint är det faktiskt. En alldeles “vanlig” dag.

Det är egentligen inte svårt att se hur bra man har det. Slå på TV’n klockan 19:30 och se på nyheterna. Du behöver inte slå in någon “speciell” — notera ironin i ordvalet — dag. Om man bara öppnar ögonen för vad som sker i världen kommer man ganska snart underfund med all misär som eskalerar överallt. Senast igår skrev ledaren i Dagens Nyheter om den alltmer undangömda men lavinartat ökande AIDS-epidemi som redan intagit hela södra Afrika och som nu håller på att rota sig i Asien. Och det sker rakt framför ögonen på oss, den välmående västvärlden med våra bekväma skygglappar som vi satt på oss själva.

När det gäller namnsdagar, högstidshelger, födelsedagar och andra “röda” dagar så kan jag närmast doktorera i ignorans. Här följer en liten meritförteckning:

1. Jag har inte speciellt uppmärksammat eller ens önskat mig något mina senaste födelsedagar.
2. Jag har väldigt framgångrikt glömt av födelsedagar till inte bara mina föräldrar utan hela närsläkten faktiskt (inkl. mormor och morfar och allt som är).
3. Jag har vid ett smått historiskt ögonblick tillika glömt av min dåvarande flickväns födelsedag till trots för att vi levde tillsammans. Undertecknad stack och bowlade med en kompis, dagen i ära. Den smällen har hon fortfarande inte kommit över helt. Vid tiden för händelsen hade vi nog varit ett par i cirka sex år minst.
4. Som ateist ignorerar jag väldigt ofta jul, pingst och alla andra kristna högtider.

Efter att ha läst ovan ser det ju kanske ut som att jag har världens tråkigaste liv. Men det har jag inte. Tvärt om! Jag har skitkul varje dag faktiskt. För det mesta iallafall. Jag kan på allvar säga att jag uppskattar varje dag och vad den har att ge.

Det här är ingen friskrivning för alla födelsedagar jag glömt bort genom tiderna. Inte heller för alla de som jag kommer glömma bort i år och nästkommande år. Men faktum kvarstår: Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om dessa “speciella” dagar. För för mig är alla dagar speciella. Om det så är en middag med familjen eller en videokväll med mina kompisar.

Nu kallar tvätten igen. Grattis på födelsedagen.