Aug 28, 2004
Tunnelbana och strängteorier
Nu känner jag mig full av energi att skriva ett litet inlägg igen. Anledningen är att det varit en utomordentligt fantastisk dag just i dag. Och jag har massor av timmar kvar till och med.Jag har faktiskt precis kommit hem till min lägenhet igen efter en förmiddag nere i stan. Vissa kan nu kanske börja skönja kopplingen till titeln på detta inlägg. Tunnelbana. Givetvis var det transportmedlet jag valde för att komma dit och hem. Bil är inte att tänka på om jag skall lyckas hitta tillbaka samma dygn efter en botanisering i innerstans vägnät.
Under veckan som gått uppmärksammade jag en liten (smått fantastiskt att jag såg den över huvud taget) notis från Stockholms Akademiska Forum om att de arrangerar vad de kallar för Veteskapscafé i veckan nere i Kulturhusets lokaler vid Sergels Torg i staden. Det har varit ett fullspäckat schema hela veckan med en massa intressanta ämnen. Men nu går jag händelserna i förväg. Jag vet inte hur många av mina trogna läsare som är bekanta med fenomenet vetenskapscafé. Oroa er inte. Jag hade vid mitt uppvaknande i morse inte den blekaste aning om vad det var heller. Men ungefär så här går det till: Någon (i detta fall Stockholms Akademiska Forum) bjuder in mer eller mindre kända eller belästa men mycket smarta personer till en lokal av lämplig karaktär (i detta fall Kultur Husets lokaler vid Sergels Torg) för att presentera eller framföra/diskutera ett i förväg utvalt ämne. I lokalen finns massor av bord och stolar (i likhet med ett café) där man kan sitta och avnjuta en kopp kaffe, ett glas vin eller en kall pilsner medans dessa människor står och talar. Efter de är klara får man ställa frågor till dem och diskuterar ämnet i forum. Visst låter det intressant? Det påminner väldigt mycket om ett program som jag minns jag och min mor tittade på en del i min ungdom som hette Fråga Lund. Skillnaden var att de där hade en hel panel med professorer och forskare som diskuterade inför en publik.
Ämnet som fångade mitt intresse var Strängar, svarta hål och universums skapelse framfört av en Ulf Danielsson, professor vid Uppsala Universitet. Varför just detta ämne vet jag inte riktigt. Vet att likartade diskussioner varit på tapeten under morgon fikat på jobbet för ett par månader sedan så det kanske var det som gjorde det.
Nu vet jag precis vad ni tänker. Ni har en inre bild av en äldre herre med yvigt hår, dålig klädsmak och irrande blick som står och talar i en ojordiskt monoton talfrekvens i trettio minuter. Detta framför en skara likartade människor som med största sannolikhet aldrig varit solbrända i hela sitt liv. Ni kan inte ha mer fel! Herr Danielsson var varken gammal, monoton eller ens en gnutta tråkig. Tvärtemot var han någonstans i min egen ålder, med normal klädsmak och tillika frisyr. Skjortan kanske var aningens ostruken men vem har inte haft en dålig skjort-dag. De trettio minuter han talade i ämnet var blandade med mycket intressanta teorier, historiska fakta och — hör och häpna — humoristiska inslag.
Hela presentationen började på en låg nivå med en liten historielektion om Einstein och kollegor för att sedan mer och mer komma in på strängteorin som man alltså diskuterar i naturvetenskapsvärlden idag. En intressant aspekt som togs upp är att de två stora teorierna som existerar i dagens forskarvärld, Einsteins relativitetsteori och kvantmekaniken, inte går att kombinera. Men, man ser möjligheter att nu kunna sammanfoga dessa två läror med hjälp av just strängteorin. För att kunna påvisa att teorierna stämmer söker man bevis genom matematiska uträkningar om jordens uppkomst. Vi pratar nu om X antal miljoner år bakåt i tiden som man med hjälp av speciell ljusteknik kan mäta ute i rymden. Så kanske om ett par år har vi svaret på vad allt omkring oss är uppbyggt av och hur det fungerar. Intressant? Mycket.
Är ni intresserade att veta mer i ämnet är Ulf Danielssons hemsida en utmärkt startpunkt. I tillägg til detta finns det en uppsjö böcker i ämnet. Titta på Bokus under vetenskap så kommer ni snart hitta en hel uppsjö av titlar.
Under presentationen statuerades också en hel del störtsköna kommentarer. Under frågestunden frågade en lite äldre herre till vänster om mig och kompisen varför naturvetenskap alltid är så hårt uppbunden vid matematiska uträkningar. Varför tillämpas aldrig en mer filosofisk syn på dessa ämnen? Svaret — redan en klassiker — att ”matematik egentligen bara är ett väldigt kraftfullt sätt att resonera”. Underbart!
En annan rolig sak att tänka på är just storleken på de strängar man diskuterar. En sträng är storleksmässigt i förhållande till en människa vad en atom är för hela jorden! Känn på den!
Allt som allt, en mycket givande dag. Efter vetenskapscafét drog vi runt på stan en liten stund och jag handlade två böcker om naturvetenskap. Och en skiva också. Sen blev det hemfärd.
