Apr 13, 2006
Deceniet då verkligheten blev reality
Få av oss tänker dagligen på vad TV i synnerhet och media i allmänhet förväntas förmedla. Och sanningen är att de krav och måluppdrag som de har haft genom åren har förändrats ganska drastiskt sedan de startade (1956 i fallet med SVT).
Tidigt insåg man att TV’s genomslagskraft som allmänbildande medium var stor. Att SVT under sina första trevande år hade som huvuduppgift att förmedla viktiga nyheter av intresse för den stora massan samt agera folkligt bildande är kanske svårt att tänka sig idag, men så har det faktiskt varit. 29:e oktober 1954 sänds det första TV-programmet i Sverige.
Med ovan uppdragsbeskrivning nämnd kommer det kanske inte som en chock att det allra första program vi svenskar fick en möjlighet att se var ett valinformationsprgram lett av Lennart Hyland med den föga lockande titeln Tänker ni rösta? I korta ordalag kan man summera svensk TV’s trevande första år med att säga att TV i utgångspunkt kom till för att på ett trovärdigt sätt skildra verkligheten i samhället, och att höja kunskapsnivån och det allmäna vetandet hos den svenska befolkningen. Utan att för den sakens skulle framstå som tråkig och ointressant.
Det första programmet som överhuvudtaget kan ses som någon form av underhållning (som fick genomslag) var det smått legendariska Kvitt eller dubbelt. Till trots för att detta sågs som ett underhållningsprogram behöver man inte vara kvantfysiker för att se att det faktiskt fungerade som en form av bildande medium för folk flest. Efter ett par år började även sportevenemang uppmärsammas i TV. Som exempel kan nämnas att VM i fotboll som gick av stapeln 1958 direkt fick som följd att antalet TV-licenser — betalda alltså — steg från 23457 till cirka 148000! Betänk nu gärna dagens TV-utbud en stund. Vilka program har du sett de senaste veckorna? Vad tittar dina vänner på? Vad diskuterar ni när ni ses och tar en fika på det lokala kaffehaket? Har du tänkt över det? Fint! Fundera nu över vilket allmänbildande värde dessa program har? Vad vill de förmedla? Vad i dessa program känner du att du kan dra lärdom av? Frågorna är som ni märker många, men den kanske viktigaste av dem alla är: Skildrar dagens TV-utbud verkligheten och samhället vi lever i? Missförstå mig inte här. Jag menar inte att alla program skall vara tråkiga dokumentärer. Tvärt om. Ett givande program behöver inte per automatik vara trist. Det finns massor av exempel på program som kombinerar dessa båda aspekter. Fredrik Linströms program om svenska språket är ett exempel. Kanske ett av de bästa exemplen för att förmedla mitt argument är Parlamentet, visserligen inte på SVT men ändå. Ett annat lyande exempel på bildande satir är Simpsons.
Problemet med TV som medium idag är att de gått från att ha ett ganska väluttalat ansvar och uppdrag till att vända helt om. Från att ha skildrat verkligheten som den faktiskt ser ut — alternativt framställa den i ett satiriskt perspektiv — skildrar de idag en helt fabriserad värld där personliga intressen, böjelser och vinningar framstår som det som är överlägset viktast för oss som individer i dagens samhälle. Så länge du mår bra (eller har en chans att må bättre) spelar det ingen roll om andra mår skit som följd av dina handlingar för att nå dessa mål. Så länge du når personlig framgång spelar det inte så stor roll vad som händer med människor i din omgivning. Titta på vilken dokusåpa som helst. Där framgår (och förmedlas nästan övertydligt) att du kan vinna stor framgång genom att ljuga, bedra och gå bakom ryggen på folk.
Kanske är detta en realistisk samhällsskildring. Eller kanske har vi idag börjat bli som det vi faktiskt samlas i TV-soffan på kvällarna för att se. Valet i Italien är ett lysnade exempel för denna tes. Har TV gått från att skildra verkligheten till att faktiskt diktera den? Är vi medvetna om hur stor påverkan TV faktiskt har på vad vi uppfattar som normalt, etiskt, moraliskt och i allmänhet riktigt och hederligt? Jag tror inte det. Problemet med den demokratiska samhällsformen är att det ju faktiskt är vi (läs. den stora massan) som bestämmer vad som skall förmedlas i media. Dagen då ingen längre köper Aftonbladet eller Expressen (jag vägrar att länka till dem) kommer de upphöra. Svårare är det inte. Likaså kommer alla så kallade realityserier upphöra samma vecka som vi slutar se på dem, tala om dem, läsa om dem i ovan nämnda bajstidningar osv. Det är inte kvantfysik det heller.
