Maj 23, 2007
Musik: Linkin Park — Minutes to midnight
Sitter och har precis lyssnat igenom Linkin Parks senaste platta för första gången och jag får säga att jag är ganska splittrad i vad jag tycker. Jag är en av dem som verkligen gillat föregående skvor och den mix av hip-hop och metal som varit karakteristiskt för Linkin Park, Limp Bizkit och deras likar. Visst känns vissa influenser igen på Minutes of midnight, men det är inte alls samma känsla som på de äldre albumen.
”Minutes to midnight” är resultatet av över 14 mÃ¥naders hÃ¥rt arbete i studion och bandets sÃ¥ngare Mike Shinoda ser albumet som ”ett genombrott i utvecklingen av gruppens sound”. Albumet är uppbyggt pÃ¥ musik frÃ¥n banjos, marimbas och gamla gitarrer och förstärkare. ”Folk har altid försökt sätta in oss i hela rap/rock stereotypen, men vi vill inte nödvändigtvis vara en del av den scenen. Vi har alltid haft vÃ¥r egen personlighet och jag tror verkligen det märks pÃ¥ det här albumet” fortsätter Shinoda. Mike Shinoda har producerat plattan tillsammans med Grammisbelönade producenten Rick Rubin. (Källa: ginza.se)
Vi fÃ¥r se om skivan växer efter att jag har lyssnat igenom den ett par gÃ¥nger men just nu känns helhetsintrycket mÃ¥ttligt stimulerande. Jag saknar farten, energin och aggresiviteten i de gamla plattorna. Skillnaden känns lite som traditionella Metallica-plattor i jämförelse med deras Black album när den släpptes. Det är helt enkelt lite för mycket Enter Sandman och lite för lite Ride the lightning över det hela. LÃ¥ten Shadow of the day (nummer fem pÃ¥ plattan) tar priset och lÃ¥ter bÃ¥de sliskig och oorginell. LÃ¥ten efter, What I’ve done, lÃ¥ter däremot lite bättre och man hör iallafall att det är Linkin Park det är snack om men redan en lÃ¥t senare (Hands held high) lÃ¥ter det som den gamla kassa Coolio-dängan I see you when you get there.
Om du haft pengar öronmärkta för ett inköp skulle jag hellre lägga dem på Blue Octobers senaste ifall jag vore du.
