funkyish{punkt}com

The Boat är en novellsamling och Nam Le’s första bok. Det är relativt korta texter, sju i antal, som alla har gemensamt att de alla handlar om människor, dessas val och livsöden. Ena stunden en ung grabbs blomstrande karriär som yrkesmördare i hemstaden i Columbia, nästa en konstnär i New York och dennes olyckliga förhållande till sin sedan länge bortflugna dotter.

Möt Juan Pablo Merendez, en ung yrkesmördare i Columbia som är på väg upp i karriären. Vi får följa Juan, eller Ron som han kallas av sina vänner, och hans bästa vän genom barndomsåren och deras struliga uppväxt i en stad där man helst sett att barn aldrig skulle behöva växa upp. Juan lockas på kroken av en agent, en El Padre, och snart känner han sig som en del av något genuint viktigt och meningsfullt. Hjärntvätten tar inte mer än några månader. Vännen däremot stannar av och byter till slut sida helt för att ägna sitt liv åt att stoppa de drogkrig som styr och ödelägger livet för så många människor. De oundvikliga sker när Juan blir ombedd att göra sig av med bästa vännen då denne röner för stor framgång i sin kamp mot knarket och våldet.

Ovan berättelse är en av sju, men den är utmärkt som exempel på vad den här boken förmedlar. Historia vävs in som tillbakablickar av vår protagonist, och fungerar både som pauser i den aktuella handlingen och som för förståelsen och djupet viktiga sidospår för den samma. Öden, farväl och livsval. Det fascinerande är att historierna är så spridda både etiskt och geografiskt. Ändå har Nam Le lyckats få alla sju berättelserna att hänga ihop och kännas helt naturliga sida vid sida i samma bok.

The Boat är en fascinerande bok. Den är svårt att lyfta upp och läsa, men blir sedan lika svår att lägga ner och sluta läsa när man väl kommit till skott.

Jag är en stor fan av novellsamlingar (eng. short stories), allt sedan jag hittade Isaac Asimov för ett par år sedan även om denne existerar i en helt olik genre. The Boat är mer läsvärd läsning än rolig läsning. Ganska dåligt lämpad för lättsamma soldagar med en drink men desto bättre lämpad för ruskiga höstdagar med en kopp varm choklad med grädde (och en skvätt rom?) sittandes i fönsterbläcket under en filt. Eftertanke är ledordet, och man lämnas med en bestående känsla långt efter sista sidan är utläst.

Berättandet i The Boat sker i förstaperson och man får tidigt en intim känsla för karaktärerna i varje historia. På ett sätt påminner stilen i skrivandet lite om Paul Auster, en av mina absoluta favoriter. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men det är något i eftertanken med vilken alla meningarna är sammansatta. Det är lugnt, genomtänkt, snyggt och gör att man hela tiden sugs mer och mer in i historien som rullas ut, framförallt i karaktärerna. Man fastnar, även om det inte nödvändigtvis sker särskilt mycket i handlingen.

Jag läste boken på engelska men jag har nu i efterhand nåtts av nyheten att den även finns översatt på bland annat Bokus.se. Här kan man även provläsa svenska versionen vilket jag varmt rekommenderar för de som är intresserade.