ComHem’s bredband har i delar av Stockholm legat nere i snart tvÃ¥ dygn. I förrgÃ¥r kunde man pÃ¥ bolagets sida för aktuell driftsstatus läsa att underhÃ¥llsarbete pÃ¥gick i delar av staden och att dessa skulle avslutas klockan 17:00 samma dag. Med andra ord — driften i nätet skulle vara Ã¥terställd klockan 17. Nyss hemkommen frÃ¥n jobbet runt 17:30 noterar jag torrt att jag fortfarande inte har nät. Jag loggar med hjälp av telefonen in pÃ¥ sidan för driftsinformation igen och konstaterar att ovan nämnd notis nu är borta och ersatt med en annan notis (med större geografisk spridning) som informerar att nätet är nere för underhÃ¥ll. Arbetet skall vara klart till klockan 06:00 den 10:e. Fortsätt läsa »
Snart har det gÃ¥tt en vecka sedan jag börjat cykla till jobbet (och ocksÃ¥ varit ägare av min underbara fartmaskin). Jag börjar redan hamna i nÃ¥gon form av början till en kärleksrelation med mitt nya fordon. Aldrig förr har jag tagit mig fram sÃ¥ fort i trafiken. Och det bästa av allt är att det inte gÃ¥r Ã¥t nÃ¥gra som helst former av energi annat än min egen heller. Moder jord är jätteglad pÃ¥ mig, det är jag helt säker pÃ¥. Fortsätt läsa »
Bättre att skriva att det inte finns nÃ¥t att skriva om för närvarande, eller hur var det nu igen. I vilket fall — jag har hur mycket som helst att skriva om för stunden. Problemet är bara att jag inte har speciellt mycket tid att skriva. Dels har jag precis kommit hem frÃ¥n en lÃ¥nghelg i New York (bilder kommer snart jag lovar), och dessutom är jag mitt mellan tvÃ¥ jobb. I skrivande stund har jag nästan exakt en vecka kvar hos min nuvarande arbetsgivare innan jag skall flytta vilket medför att det är ovanligt hektiskt pÃ¥ jobbet med överlämning och upplärning av efterträdare. Fortsätt läsa »
En vecka har nu gÃ¥tt utan TV’n hemma och jag kan lugnt och stilla konstatera ett par saker. För det första är det med TV som med snus. Det första du saknar är inte själva TV-tittandet eller snussmaken i gommen. Det är möjligheten att kunna se pÃ¥ TV nu om jag vill. Eller att ta en prilla nu för det finns en dosa i min ficka. De första dagarna var det med andra ord bara att konstant försöka ha nÃ¥got annat att göra. Det är inte sÃ¥ att jag varit nÃ¥gon slav under dumburken (de som umgÃ¥s med mig kan intyga detta), det är snarare att man är sÃ¥ mycket mer medveten om när man inte har en TV i jämförelse mot när den stod där i lägenheten. Komiskt.
En annan sak är att radio är din bästa vän. Just nu sitter jag till exempel och lyssnar pÃ¥ Jonas val pÃ¥ SR P1 som handlar om barnuppfostran (mycket vuxenpoäng jag vet) och konflikträdsla. Radio i allmänhet och Sveriges Radio i synnerhet är otroligt underskattade medier. Att aktivt lyssna pÃ¥ nÃ¥gonting har, i jämförelse med att samtidigt fÃ¥ en visuell bild som pÃ¥ en TV, har för mig fördelen att jag fÃ¥r med mig mycket mera eftertanke och insikt i det jag tar till mig. I tillägg till SR’s utbud finns det en myriad kanaler som gÃ¥r att avnjuta via iTunes (eller annat lämpligt program). Har ni inte iTunes kan ni med fördel peka eran knäckande internetläsare (Firefox hoppas jag) till Shoutcast.com som har det mesta för de flesta. Sidan är dock pÃ¥ engelska ska tilläggas, men det krävs inte speciellt mycket kunskaper för att hitta runt pÃ¥ den.
VÃ¥r unge mans berättelse börjar även denna gÃ¥ng i anslutning till ett tÃ¥g. Fast idag sitter han redan ombord. Det var ett tag sedan han skrev sist. Mycket har hänt i hans liv. Alldeles för mycket för att kunna — och kanske orka — berätta om. Det är ganska sent, men ändÃ¥ inte sÃ¥ sent som man kan luras att tro. Vagnen, motorvägen utanför och perrongerna han passerar brukar vara mer befolkade än sÃ¥ här. Man skulle lätt kunna luras att tro att det rÃ¥dde utegÃ¥ngsförbud. Han undrar var alla människor är nÃ¥gonstans. Fortsätt läsa »
