Kompisar. Det finns många skrönor i ämnet, eller hur. Man har dem för livet. Tjejer kommer och går, men kompisar består. Rimmar till och med. Med handen på hjärtat så kan jag inte annat än att säga att jag är otroligt lyckligt lottad som har så många kompisar och vänner runt mig. Att hålla kontakten med dem alla verkar studtals som en helt omöjlig uppgift. Peppar peppar har det faktiskt gått bra hitills. De lessnar inte för att jag inte hör av mig på några veckor. De som på grund av vår härliga bransch (självironi) blivit tvungna att flytta på sig utanför trygga moder Sveas gränser accepterar att det bara blir ett par gånger om året man faktiskt ses. Även för de mer lyckligt lottade har turen vänt. En har fått flytta på sig efter en åttaårig anställning med den numera legendariska motiveringen, ”…höjda bränslepriser…11 September…Omstruktureringar inom flyget…Lågprisbolagen osv. osv.”. Orkar inte citera hela talet. Testa att Googla på ”How to sack a aerospace worker” så får du säkert en massa träffar. Var faktiskt tvungen att testa. Cirka 5500 träffar på 0.22 sekunder. Fortsätt läsa »
Så har ännu ett år har förflutit (klyscha-varning). Tankarna, tillbakablickarna och lovorden är många, både de som heligt och dyrt utlovats bland vänner och bekanta, men också de man kanske håller för sig själv. Utåt är det lätt att briljera med löften om mindre festande, sundare livsstil och kanske till och med ett lite vuxnare språkbruk så här inför nästa livsetapp. Men jag tror de flesta av oss även har funderingar och tillbakablickar som vi väljer att inte diskutera med vänner och familj. Det finns alltid saker som man är nöjd över att man fick gjort under föregående år – precis som det finns saker man ångrar att man inte tog tag i, gjorde eller lyckades genomföra. De sistnämnda av dessa är de som brukar ta upp mest av ens funderande dock, oavsett hur “duktig” man varit. Undertecknad hör till kategorin som gärna vältrar sig i föregående år i sin helhet. Ska man ändå mentalt gå igenom och rangordna hela det gångna året kan man ju i alla fall vara så pass ärlig mot sig själv att man tar med hela året. För de som inte förstått vart detta är på väg – jag tänker givetvis på alla fungeringar och löften man dyrt och heligt lovade sig själv för nästan exakt 365 dagar sedan, nämligen förra nyåret. För vad kan kännas skönare än att återuppleva – om än dock endast mentalt – sina tillkortakommanden när man ligger och smågluttar på Ivanhoe lite förstrött och dricker avslagen Coca-Cola med en mild huvudvärk. Fortsätt läsa »
Jag vet att jag lyst med min frånvaro ett tag. Och det har sina grunder. Jag har helt enkelt inte känt mig skrivig. Men nu gör jag det. Häromdan kom en arbetskamrat förbi och framförde ödmjukt (men bestämt) att hans sambo undrade visst varför jag inte hade skrivit nåt på länge. Nästa artiga undran/påtryckning kom från en kompis utanför jobbet. De är mer raka och inte fullt så ödmjuka. Det blev nåt i stil med “Va fan skriver du inte för, jag tycker det är roligt när du skriver vet du”. Nästa mening i den dialogen kunde lika gärna vara “Föresten såg jag en skitläcker fibra förra helgen!”. Men det är det jag uppskattar hos mina vänner. Jag har en längre tid undrat hur i helsike jag kan ha ett medel på cirka sjuttio sessioner — inte träffar — på min hemsida varje dag. Nu har jag börjat förstå. Jo, det är så här att Internet ni vet. Det fungerade inte riktigt som jag trodde. Nej då, så illa är det inte. Men låt mig beskriva lite mer hur det här med internet fungerar. Alla kan ju läsa det man skriver! Visst är det fantastiskt!? Och samtidigt lika ruggigt. Nu undrar säkert en del av er om jag inte kunde räknat ut det med en pinne i… Jo, det kunde jag väl. Men inte att så många skulle läsa det bara. Fortsätt läsa »
Så har ännu en helg fylld till bredden av sinnesintryck har passerat. Söndagen har ju sedan urminnes tider symboliserat hemmadagen, familjedagen eller kort och gott den dag i veckan (den sista) då man förväntas bara ta det lugnt och samla sig för veckan som stundar. Den dagen då det är helt legitimt att inte gå och träna eller springa i tvättstugan utan bara “ta det med ro” som vära grannar i väst brukar uttrycka det.Jag var och storhandlade med mina kompisar från Jönköping igår. Precis inkomna på ICA Maxi kikade jag mig omkring och satte fart mot hyllmeter för hyllmeter med varor. En snabb kik över axeln och jag inser att jag tappat bort kompisen och hans sambo. Aha! Tänkte inte på att man ska kolla in veckans erbjudande på ICA-kortet. Efter cirka trettio minuter är så veckans stora inköp vilande i kundvagnen och vi sätter fart mot kassorna. Packa påsar och bära ut till bilen. En till synes ganska smärtlös rutin allt som allt. Fortsätt läsa »
Nu känner jag mig full av energi att skriva ett litet inlägg igen. Anledningen är att det varit en utomordentligt fantastisk dag just i dag. Och jag har massor av timmar kvar till och med.Jag har faktiskt precis kommit hem till min lägenhet igen efter en förmiddag nere i stan. Vissa kan nu kanske börja skönja kopplingen till titeln på detta inlägg. Tunnelbana. Givetvis var det transportmedlet jag valde för att komma dit och hem. Bil är inte att tänka på om jag skall lyckas hitta tillbaka samma dygn efter en botanisering i innerstans vägnät. Fortsätt läsa »
