Så har ännu ett år har förflutit (klyscha-varning). Tankarna, tillbakablickarna och lovorden är många, både de som heligt och dyrt utlovats bland vänner och bekanta, men också de man kanske håller för sig själv. Utåt är det lätt att briljera med löften om mindre festande, sundare livsstil och kanske till och med ett lite vuxnare språkbruk så här inför nästa livsetapp. Men jag tror de flesta av oss även har funderingar och tillbakablickar som vi väljer att inte diskutera med vänner och familj. Det finns alltid saker som man är nöjd över att man fick gjort under föregående år – precis som det finns saker man ångrar att man inte tog tag i, gjorde eller lyckades genomföra. De sistnämnda av dessa är de som brukar ta upp mest av ens funderande dock, oavsett hur “duktig” man varit. Undertecknad hör till kategorin som gärna vältrar sig i föregående år i sin helhet. Ska man ändå mentalt gå igenom och rangordna hela det gångna året kan man ju i alla fall vara så pass ärlig mot sig själv att man tar med hela året. För de som inte förstått vart detta är på väg – jag tänker givetvis på alla fungeringar och löften man dyrt och heligt lovade sig själv för nästan exakt 365 dagar sedan, nämligen förra nyåret. För vad kan kännas skönare än att återuppleva – om än dock endast mentalt – sina tillkortakommanden när man ligger och smågluttar på Ivanhoe lite förstrött och dricker avslagen Coca-Cola med en mild huvudvärk. Fortsätt läsa »
Jag vet att jag lyst med min frånvaro ett tag. Och det har sina grunder. Jag har helt enkelt inte känt mig skrivig. Men nu gör jag det. Häromdan kom en arbetskamrat förbi och framförde ödmjukt (men bestämt) att hans sambo undrade visst varför jag inte hade skrivit nåt på länge. Nästa artiga undran/påtryckning kom från en kompis utanför jobbet. De är mer raka och inte fullt så ödmjuka. Det blev nåt i stil med “Va fan skriver du inte för, jag tycker det är roligt när du skriver vet du”. Nästa mening i den dialogen kunde lika gärna vara “Föresten såg jag en skitläcker fibra förra helgen!”. Men det är det jag uppskattar hos mina vänner. Jag har en längre tid undrat hur i helsike jag kan ha ett medel på cirka sjuttio sessioner — inte träffar — på min hemsida varje dag. Nu har jag börjat förstå. Jo, det är så här att Internet ni vet. Det fungerade inte riktigt som jag trodde. Nej då, så illa är det inte. Men låt mig beskriva lite mer hur det här med internet fungerar. Alla kan ju läsa det man skriver! Visst är det fantastiskt!? Och samtidigt lika ruggigt. Nu undrar säkert en del av er om jag inte kunde räknat ut det med en pinne i… Jo, det kunde jag väl. Men inte att så många skulle läsa det bara. Fortsätt läsa »
Så har ännu en helg fylld till bredden av sinnesintryck har passerat. Söndagen har ju sedan urminnes tider symboliserat hemmadagen, familjedagen eller kort och gott den dag i veckan (den sista) då man förväntas bara ta det lugnt och samla sig för veckan som stundar. Den dagen då det är helt legitimt att inte gå och träna eller springa i tvättstugan utan bara “ta det med ro” som vära grannar i väst brukar uttrycka det.Jag var och storhandlade med mina kompisar från Jönköping igår. Precis inkomna på ICA Maxi kikade jag mig omkring och satte fart mot hyllmeter för hyllmeter med varor. En snabb kik över axeln och jag inser att jag tappat bort kompisen och hans sambo. Aha! Tänkte inte på att man ska kolla in veckans erbjudande på ICA-kortet. Efter cirka trettio minuter är så veckans stora inköp vilande i kundvagnen och vi sätter fart mot kassorna. Packa påsar och bära ut till bilen. En till synes ganska smärtlös rutin allt som allt. Fortsätt läsa »
Nu känner jag mig full av energi att skriva ett litet inlägg igen. Anledningen är att det varit en utomordentligt fantastisk dag just i dag. Och jag har massor av timmar kvar till och med.Jag har faktiskt precis kommit hem till min lägenhet igen efter en förmiddag nere i stan. Vissa kan nu kanske börja skönja kopplingen till titeln på detta inlägg. Tunnelbana. Givetvis var det transportmedlet jag valde för att komma dit och hem. Bil är inte att tänka på om jag skall lyckas hitta tillbaka samma dygn efter en botanisering i innerstans vägnät. Fortsätt läsa »
Låt oss diskutera speciella dagar. Eller för att vara mer specifik — födelsedagar. Ett mycket omdiskuterat ämne som kanske skulle behöva en närmare filosofisk avhandling. Låt oss börja resan med hjälp av ett exempel:
Låt oss anta att dagen i ära, dvs. idag, är en speciell dag för undertecknad. Vad har då hänt hitills idag. Hm… Jag vaknade ungefär kvart över nio av att min mobiltelefon deklarerade att min bokade tvättid närmade sig med stormsteg. Glad i hågen gjorde jag en kopp underbart morgonte (Lipton Tidig Grå) och började samla ihop kläder ur tvättkorgen och väskan — som jag aldrig riktigt packar upp pga av mitt härliga liv — och göra en inventering av tvätt- och skölj- medel. Så gick resan ner till tvättstugan med IKEA-påsen på ryggen. Precis som vilken som helst annan dag när man har tvättid.Det är ungefär här jag verkligen inser fakta. Bara för att det kanske i teorin är en speciell dag betyder inte det nödvändigtvis att man är priviligerad på något som helst sätt. Det jag syftar på är givetvis att den ena av de två tvättmaskinerna var ur funktion. En del av er kanske inte ser det som ett problem av betydelse. Det kan ha att göra med att ni inte har tvättider som är två och en halv timma långa. Om bara en maskin fungerar innebär det i praktiken att man bara hinner köra en, på sin höjd två maskiner. Och att få den sista stressmaskinen torr är utopi. Som tur är har jag ju alla mina svulstiga 28 huduvdstads-kvadratmeter att sprida alla de blöta skjortorna på som jag inte hinner få torra innan min tid gått ut. Fortsätt läsa »
